För 3 år sedan skrev jag om Ardi, den 4.4 miljoner år gamla människoapan som man hittade kvarlevor av i Afrika. Nu finns historien om denna varelse och berättelsen kring forskningen som dokumentär.
(0)
Fyndet av den 4.4 miljoner år gamla människoapan från Afrika som fått smeknamnet Ardi har gett en ny teori åt världen kring människans uppkomst. Förr trodde man att människan utvecklades utifrån människoapor då djungeln försvann: människoaporna tvingades att springa runt på savannen efter mat och utvecklade således en kropp för detta ändamål. Idag hävdar dock forskarna efter att ha studerat Ardi att det är inte maten som ligger till grund för vår evolution, istället är det njutning i form av sex.
Ardi är vår näst äldsta förfäder som vi har hittat och sägs vara den sista brutna länken i vår evolution. Innan Ardi hittar vi den 4.4 till 5.8 miljoner år gamla människoapan Ardipithecus kadabba och efter Ardi kommer människoapan Lucy, en ca 3.3 miljoner år gammal upprättgående förmänniska.
Tidigare spekulerade man att människoaporna som levde mellan A. kadabba och Lucys tid måste alltså varit savannlevande knoggångare, dvs en schimpansliknande varelse som använder knogar att gå på. Men Ardi, Lucys förfader, har både händer och fötter anpassade för att gripa tag i grenar vilket gör att den gamla evolutionsteorin för människan inte längre accepteras – varför skulle människoapan dra iväg från skogen när där fanns gott om mat och dessutom skydd från hungriga lejon?
Just nu spekulerar man kring en ny evolutionsteori om att Ardi började röra sig på marken av en enkel anledning – trotts att hon var utrustad med verktyg för att klättra i träd – hanens sug efter sex.
Hos apor, dagens som dåtidens, hittar hanen en sexpartner genom en hederlig apmetod: genom att slåss med andra hanar för att kräva sin rätt att få föröka sig med en fertil hona. Framgång ledder till stora hörntänder och en liten, men styv penis – eftersom det gäller att vara snabb i sängen om man ska hinna med att ligga med alla honor som har ägglossning (apornas penisar är anpassade för snabb utlösning).
Hanar med små hörntänder måste då istället använda hjärnan för att få föröka sig med en hona – exempelvis genom att ge henne en gåva, en banan eller två, och kräva sex i gengäld. Och just ett sådant beteende har man kunnat se hos dagens schimpanser.
Men själva anledningen till att Ardi började vandra på marken är att hanarna började konstant vara på jakt efter gåvor till honorna för att få sig ett nyp – och apor som har två händer fria är mycket mer effektiva kring insamling av dessa gåvor än apor som svingar sig i träden.
Samtidigt blir honorna mer imponerade av en hane som ständigt kan försörja henne med mat vilket ledde till att otrogna apor med stora hörntänder inte längre var så attraktiva som pappor och valdes därför bort som sexpartners. Denna teori stöds av Ardis käkar och fysiologi – men också av människans manér: mat på bordet, monogami och beslutsrätt. Och horeri.
Tidigare: Därför blev människor till människor. Tidskriften Science, som studierna kring Ardi presenteras i, har delat ut artiklar för gratisläsning. Det krävs dock att man registrerar sig. Artiklar i svensk media: dn, svd
Uppdatering; dokumentären om Adri
(10)
Självklart blir även små blodsugande fladdermöss galna på grund av växthuseffekten och de anfaller nu sovande människor i smyg. Människorna dör inte av själva bettet utan av sjukdomarna som fladdermössen bär på, i detta fall rabies.
En intressant sak jag tänkte på när jag läste artikeln från DN.se är att det finns faktiskt stammar av människor som nästan enbart lever på blod. Dessa bor inte i Rumäniens djupaste skogar utan i Östafrika vid savannen i gränstrakterna mellan Kenya och Tanzania och kallar sig själv för Massajer.
Eftersom jorden är så fattig på näring går det inte att odla någon föda, som alternativ har Massajerna boskap i form av kor. Men de äter inte korna då miljön skulle hamna i obalans, istället blandar de kons mjölk med kons blod och på så sätt får de i sig all nödvändig näring för att överleva, och denna föda utgör basen i näringsintaget.

Efter att de mjölkat kon gör de ett litet snitt i kons hals och tappar lite av kons blod. Mjölken och blodet bankas så som man gör smör. Resultatet blir en röd klisteraktig gegga och proteinrik vätska. Barnen äter geggan som om det vore godis medan vätskan dricks av alla. Och kon får fortsätta att lukta på blommorna.
Ifall det blir ett tredje världskrig och du har en ko till hands så vet du nu hur du ska göra för att inte behöva gå på tom mage tills kriget är över. Jag har ingen ko men jag har snart eget te, egna mandariner samt citroner, kaffe och avokado ifall du vill utöva byteshandel. Vi behov kan jag när som helst riva upp parkettgolvet och odla sockerrör.
Intressant? | Andra bloggar om: Afrika, överlevnad, blod, kultur, Massajer, mat, människor, parasiter, världen
(2)
