Förresten, tack

Tack för alla mail, kommentarer och blogginlägg där ni frågar hur det är med mig och vad som har hänt. Jag är död inuti men om jag hade varit en helt vanlig människa med känslor så hade jag förmodligen känt tacksamhet och sånt för att ni finns och bryr er om mig. Men jag undrar egentligen om inte många av er ville veta vad som hänt för att få en smarrig historia om hur vi polackskåningar blir haffade av snuten eller tullen när vi smugglar sprit och cigg. Nä nä nä, sånt sysslar inte jag med… föresten, nån’ i Helsingborgsområdet som vill köpa ett par flak av polsk öl? Jag skojar bara. *host host*

Saker som växer: citron

Bloggnörd

Nej, jag har inte åkt dit, jag sitter inte och äter korv med någon flickvän dagarna långa. Anledningen till att jag “försvann” var för att jag ville ta en veckas paus men tiden gick så fort att det blev mer än en månads frånvaro. Ni anar inte hur skönt det varit att inte ha någon blogg att bry sig om.

Mink, Helsingborg – rena rama massakern

Artonåriga bartendrars som super bakom baren med snygga blondiner som de känner är något som jag har svårt för. Många utav bartendrars på Mink var mer dyngraka än gästerna själva. En bartender var så full att kan knappt kunde stå på sina ben, krossade glas över isen utan att bry sig om följderna och var allmän förvirrad kring vem han serverade och vem han tog betald av. Han slog sönder den övre delen av blandarglaset som han inte fick av och trotts att bardisken var klädd i glassplitter var det inget som hindrade honom från att hälla upp det färdiga mischmaschet till flickorna. Det är kanske så drinken Bloody Mary kom till.

Söndagsfräckis

En lärare frågade sin elev: Vad heter du? Mohammed Ben Ahmed, svarade den lille. Nu är vi i Sverige, här finns det inga Mohammed. Från och med nu kommer du att heta Sven Svensson, svarade lärarinnan.

Väl hemma mötte den lille sin mamma. Var har du varit Mohammed? Sa hans mamma till honom under sin slöja. Jag heter inte längre Mohammed utan Sven Svensson för jag är nu i Sverige, sa den lille.

Mamman blev rasande och gav honom en örfil och skrek på sin man. När han hade fått situationen förklarad för sig gav han också Sven en örfil.

Dagen därpå, när han kom tillbaka till skolan, kunde lärarinnan konstatera att han hade märken efter fingrar på sina kinder. Vad har hänt, Sven? Frågar hon, alldeles bestört.

Jo, det tog inte mer än två timmar efter det att jag blev svensk förrän jag blev attackerad av två araber.