Han har överlevt revolter, militära strejker och blockader och samtidigt visat talang för att få västvärlden att spela efter hans toner genom att utnyttja västs intressen i Libyens geografiska placering och Libyens enorma oljereserver.

I början av februari 2011 bröt stora politiska protester i Libyen som var inspirerade av den tidens protester i Tunisien, Egypten och andra delar av arabvärlden. Till skillnad från protesterna i andra länder, lyckades Gaddafi som alltid förr ha någorlunda kontroll över delar av Landet vilket i sin tur ledde till att protesterna förvandlades till ett inbördeskrig.

Västvärlden såg det som en perfekt tid att försöka bli av med sin fiende som vägrar att underkasta sig västvärldens militära som politiska krafter. Den 17:e maj detta år utfärdade Internationella brottmålsdomstolen en begäran om en arresteringsorder mot Gaddafi för brott mot mänskligheten.

Denna insiktsfulla dokumentär av fransmannen Antoine Vitkine sätter aktuella händelser i perspektiv genom att granska motiven bakom överste Muammar Gaddafis inrikespolitik och förhållandet till väst.

Fler dokumentärer av olika sorter hittas under taggen “dokumentär”.

Idag var det dags att vända trädet upp-å-ner och sätta det i jorden. Blev precis som jag ville, blev skitbra, inte minst på grund av att det upp-å-ner vända citronträdet påminde mig om varelsen från Alien-filmen från 1979 med Sigourney Weaver.

Weeeeiiiooow! (eller hur det nu var som den lät)

Jag skulle vilja se spinkiga Paris Hilton bära runt den här rasen i sin Louis Vuitton-väska. Hunden som bara för några år sedan var värd en tusing har stigit i priset efter att Peking syddes ihop med Tibet genom en järnväg. Hundarna kostar upp till 250 000 dollar i genomsnitt idag, ca 1,7 miljoner kronor.

Den dyraste Tibetanska Mastiffenen, den elva månaders hundvalpen Hong Dong, såldes nyligen för 1,5 miljoner dollar, dvs 10 miljoner kronor.

Hundrasen har blivit en lyxprodukt i Kina och kineserna tågar till Tibet för att köpa djuret som kan bli upp emot 117 kilo. Anledningen till populariteten är både vikten och hundens mysiga personlighet mot sin husse eller matte… samt att hundarna är sällsynta. Endast 100 renrasiga djur sägs finnas kvar i livet.

Kroaten/italienaren Marco Polo beskrev i sina memoarer att den Tibetanska Mastiffen gjorde ett otroligt intryck på honom när han träffade på rasen under sin Asienturné som han genomförde under slutet av 1200-talet.

Marco Polo fascinerades av både hundens storlek som hundens sinne. Upptäcksresaren liknande den Tibetanska Mastiffen vid ett lejon; den skällde som ett lejon ryter och hundens päls och kroppsform påminde mycket om savannens konung. Han blev förälskad.

(På tal om hundens skällande: här är ett fem år gammalt blogginlägg och diskussion från Bodil Zalesky om hur hundarna skäller på olika språk. Kul läsning och ett bevis på att jag har ett minne som uggla.)

Den Tibetanska Mastiffen är dock inte en helt vänlig hund, den används nämligen som vakthund. Däremot blir den väldigt fäst vid sina familjemedlemmar och skyddar dem som en vakthund bör göra. Tidigare användes hundarna av tibetanerna som krigshundar. Rasen bedöms som en av världens äldsta och enligt legender ska både Djingis Khan och Buddha ha hållit sig med sådana, skriver dn.se/e24.

Årligen vid den heliga festivalen i Yushu (bilder från området) i Tibet ställer uppfödarna ut hundarna till försäljning och de besökande kineserna är redo att betala upp emot 250 000 dollar för djuret. Frågan är dock om Kineserna bör tillåtas att hantera hundar som husdjur över huvud taget (känsliga varnas), de käkar ju väl upp eländet, även om djuren kostar en förmögenhet.

PS: Denna artikel är uppdaterad ifrån en äldre, därför har den 3 år gamla kommentarer nedan.

Vi firar för vi blir tvingade till det. Fettisdagen. Tradition, hunger, hjärnsläpp och kompisanda. Whatever. Så klart finns det alltid någon runt bordet som är tillräckligt gammal för att säga nej till en läcker semla. Ush, den svikaren. Idioten. Hur kan han inte gilla semlor!? Traditionen är igång. Först utbrott, sen käkar man. Gärna svikarens semla också för att visa hur mycket man gillar semlor.

Åh vad gott det är.

Och det går bra med de första tuggorna, sen i slutet av semlan blir man plötligt lika stel som en hund som fått ett finger uppkört i arslet. Pausläge. Hamstermanöver. Andas. Andas för fan!
- 20 minuter senare sitter man där, i ett 5-kronors-bås och sprutlackerar som en nybörjarturist i Shanghai.
Bah, “semlor made me do this” ristar man ledsamt förklarande in på toaväggen.

Så här såg elit-bloggaren ut år 2005, de debatterade i TV om vad en blogg är för något och vad den kommer att bli. Imorgon i SVT debatt kommer nästan samma diskussion att äga rum med dagens elit-bloggare – som ser ut så här:

Elitbloggaren har blivit kvinna, yngre och kanske i vissa ögon snyggare. Men nutiden ser mörkt ut, säger den fd. skandalbloggaren på Aftonbladet, Schulman, som numera är less över att Sveriges mest lästa bloggar är i dagboksformat där unga tjejer skriver och videofilmar om hur snygga de är. Dessa tjejer provocerar, viker ut sig, gör politiska utspel, hatar och kränker – allt för att bryta sig igenom bruset och föra sig själv till toppen, dvs att driva in besökstrafik via bland annat Aftonbladet för att kunna kalla sig störst i Sverige och därmed få in kosing från annonsörerna.

Schulmans fd. fru och orbajsarkompanjon, Katrin Zytomierska, menar dock att hon inte känner sig provocerad av vad den yngre generationen publicerar på sina bloggar, tvärtemot, hon tycker att det är ett naturligt beteende för tonåringar och de förtjänar den uppmärksamhet de får. De enda som stör sig är den kulturella eliten menar hon, alla andra tycker att det är helt okej.

Visst, det är ett naturligt beteende för tonåringar kan jag också tycka. Tonåringen känner inga gränser, det är naturens gåva till oss människor (och det tackar försvarsmakten för). Saken är dock att ungdomsidiotin har tidigare haft en begränsad publik – de enda som såg på var ens klasskamrater som mer än gärna sa vad de tyckte, vilket gjorde att det fanns en balans i hur långt man kunde gå. Idag är publiken större, avskärmad och statistiksiffrorna och annonspengarna är drivkraften.

År 2005, som nu, var Sveriges mest lästa blogg också driven av en prinsessa (men mer sansad sådan). På den tiden räckte det med 100’000 besökare i veckan för att hamna etta på Aftonbladets bloggportal. Idag är siffran uppe i 1’100’000. Idag kan alltså en enda bloggare nå ut till en enorm publik. Tillsammans når de förmodligen ut till majoriteten av de kvinnliga ungdomarna.

Det är mycket mode på bloggarna, allt från kläder och sminkstilar, till populära uteställen och vad och var som är modernt att göra på kvällarna. Men emellan modeinläggen kommer skit från tid och otid på den nya tjejbloggarna. Kissie, skandalprinsessan, uppmuntrar till att äta barnmat för att gå ner i vikt. Killarnas version av en bloggprinsessa förklarar att man bör klä av sig naken på fester och ta droger om man känner sig nere, för då mår man bättre eftersom alla lär prata om en. Och att spy upp allt man äter hjälper att hitta den perfekta kroppsformen vilket ger en fler vänner. Ami viker ut sig titt som tätt och kallar det för egostund.

Vad säger egentligen föräldrarna om sina barns bloggande? Som vuxen borde man ju ändå förstå tycker jag att ens barns ordbajseri påverkar tusentals fjortisar? Förutom satta regler om uppförandet vid bordet, bör man nog också ta sig an rollen som redaktör och försöka påverka vad ens barn får och inte får skriva. Men det kanske är så att föräldrarna är med på noterna när barnets månadsinkomst är lika hög som föräldrarna tjänar tillsammans?

Pengar och kändisskap lockar folk, så rent teoretiskt förstår jag egentligen vad som sker i hemmet. Det som jag inte förstår är varför Aftonbladet tillåter att sådant destruktivt beteende får göra reklam för sig själv via deras bloggportal. Samma med företaget som driver bloglovin, där man kan följa bloggar och hitta nya på topp-listorna. För det är ju därifrån den unga trafiken kommer.

Lite regler på bloggportalerna hade inte skadat för att åtminstone skapa lite balans kring vad för något – och hur – man får förmedla saker och ting till de unga.

Intressant?,

Världens politiker tar svininfluensan på allvar, men hur kan de inte göra det när gammelmedia vill sälja tidningar, och vad säljer bättre än rädsla, ovisshet och döden? Som politiker måste man ju agera om man inte vill förlora framtida val.

Jag är övertygad att vi inte skulle haft sådan hysteri kring pandemin om inte media vridit och vänt på influensan som härjar.

För vad jag förstått så är svininfluensan mildare än den vanliga influensan. Skillnaden är, enligt WHO, att svininfluensan sprids snabbare vilket gör att fler människor i världen drabbas. Detta leder till att fler människor kan dö av den nya influensan trotts att den rent procentuellt skördar färre liv per smittad invånare.

Den vanliga årsinfluensan dödar mellan 1’500 till 3’000 personer i Sverige, beroende på år, det är typ 5 personer per dag. Den vanliga årsinfluensan är också en sådan hemsk grej som epidemi – och återkommer varje år i ny form och är faktiskt den vanligaste dödsorsaken vi har i Sverige. Och varje år måste man vaccinera sig på nytt om man är orolig för döden.

Globalt skördad influensa mellan 250’000 till 500’000 liv per år (fler dör dock av svält). Svininfluensan har hittills skördat 5’850 liv världen över varav ca hälften av dessa dödsfall kommer från Sydamerika. I Europa har 274 dött av samma influensa och i USA ca 1000 pers. (källa ECDC, oktober 26).

Media har på senare tid försöker få vaccinet mot svininfluensan att se farlig ut så att vi ska sväva i okunskap vad vi bör göra härnäst – och media levererar så klart sådana artiklar dag efter dag för att “hjälpa oss” att förstå.

Men vaccinet är inte farligt.

I Sverige har den visserligen dödat ett par gamlingar och i andra länder har friska, vältränade ungdomar dött eller blivit förlamade, men rent statistisk är är vaccinet varken farligare eller mildare än det vanliga vaccinet mot årsinfluensan. 7 pers per 100 000 vaccinerade kommer att få allvarliga biverkningar av båda vaccin.

Grejen är att eftersom det är så många som vaccineras så blir det många drabbade, och det får man räkna med, men statistiskt sätt är alltså är vaccinet inte farligare än vaccinet mot den vanliga influensan.

Vaccin mot influensa skyddar endast till 40-70 procent enligt en undersökning gjord i bla Holland, och andra undersökningar pekar mot samma siffror. Den breda procentsatsen beror på hur stark grundimmunitet den smittade personen har. Och grundimmuniteten är allt, speciellt om man räknar med att bli gammal och inte vara beroende av hur skickliga läkeföretagen är på att pricka rätt på epidemivirusets antigenstruktur.

Om man följ nyhetsrapporteringen så har man kunna läsa att den äldre friska befolkningen kan vara immun mot svininfluensan eftersom de har utvecklat en stark grundimmunitet genom åren. En sådan immunitet vill jag ha, och det får man inte av vaccinet vad jag läst mig till. E220 i maten hjälper inte heller till.

Svininfluensan är inte farligare än den vanliga influensan, för oss i Sverige är svininfluensan en helt vanlig årsinfluensa fast den har bara ett tufft namn.

Finns egentligen ingen mening med vaccinering, tvärt om – missar man eventuellt möjligheten att utveckla en stark grundimmunitet för framtidens behov och samtidigt ger man svininfluensan anledning att mutera. För vaccinet stoppar inte mutationen, tvärt om, den framhäver den.

Låter vi svininfluensan ha sin gång så har den ju ingen anledning att mutera förrän den verkligen måste och då har vi ju redan utvecklat en naturlig immunitet som skyddar oss från döden från den nya varianten. Och media. Och nästa års hysteri och massvaccination på nytt.

Svinigt i media: syd ab ab svd dn ab ab ab ab ab dn dn dn svd svd hd hd hd hd hd hd syd syd

Kommer bli lemonad utav det – fast jag har ett eget superhemligt recept på lemonaden, baserat efter mina egna framodlade fruktgodisar. Ni får inte prova.

Det var ett väpnat rån nyligen i Helsingborg mot en Rolex-butik. I samband med det har Helsingborgs Dagblad fått tag i polisens informatör, Göran Hassel, som säger att han gärna ser civilbefolkningen ingripa vid rån om personen i fråga “tycker att det passar deras livstil och mod”, dvs har dödsångest och saknar rationaliseringsförmåga.

En annan kul kommentar är att ha säger att “ett sådant rån drabbar oss alla”, för ja, hur ska vi nu klara av att en prishöjning på en klocka vars försäkring är högre än vad de flesta betalar i hyra.

Det var faktiskt en snubbe som sprang efter de tre rånarna, frågan är bara vad han skulle gjort om han nu skulle fått tag i någon utav dem. Förutom blivit ihjälskjuten dvs.

Nu är det bara till att vänta tills någon råkar dö vid ett rån, då återkommer vi till Göran Hassel med lite frågor.

Foto: Rolex / Helsingborgs Dagblad

Konstigt tycker jag. Enligt Stiudiomannen har banderollen varit med supportrarna ett flertal gånger – utan att egentligen haft någon bra genomslagskraft – förrän nu när den väl anmäldes. Anmälningen ledde till en ny tur diskussioner och exponering kring problemet i tidningar och bloggar.

10’000 kr är en ganska billig reklamkampanj om jag får tycka. Tycker att journalister bör vara jäkligt tacksamma över att fotbollsförbundet hjälper till här med full kraft.

Förmodligen väntade SvD så länge för att inte de andra svenska tidningarna skulle få möjligheten att printa nyheten i papperstidningen. Fast jag vet inte om det är så, jag spekulerar bara – fast å andra sidan har jag sällan fel.

Hade någon från Aftonbladet eller DN.se läst webb-bulletinen eller min blogg i realtid så skulle dessa tidningar alltså haft 5 till 7 timmar på sig att skriva sina artiklar, med research, och ändå vara före SvD och samtidigt skulle du kunnat få in nyheten i sina papperstidningar under nästa dag (om de nu inte klarade av att göra det). Det hade ju varit ett nyhets-scoop för sig ju.

Jag skulle inte bli förvånad om vi någon gång i framtiden får läsa webbtidningarnas artiklar medan de skrivs, dvs att vi kommer kunna se vad skribenten skriver, redigerar och raderar, som om det vore en webbchat.

Intressant? | Andra bloggar om: Internet, media, Nyheter, svd, snabba bollar på Bengt

Se där, gratis foto som får användas i kommersiellt syfte. Wow, vem trodde det liksom. Fot: FaceMePLS/Flickr

Just nu pågår en debatt bland tidningsbolagen och nätexperterna kring “vad tidningarna kan ta betalt för”. SvD stod bakom återlanseringen av bloggstaffeten.

Hur vill nätanvändare få sina nyheter?
- Gratis och lättåtkomligt
- Hög kvalité på innehållet
- Så lite brus runt omkring som möjligt

För detta säger medieexperna i Sverige att våra tidningar kan ta betalt för via abonnemang. Det kan de säkert, men det verkar jäkligt oekonomiskt samtidigt som vi får veta att endast 4 till 12 procent av läsarna kan tänka sig att betala 50 kronor för nyheter online.

Oekonomiskt att ta betalt – Ett litet räkneexempel

(Joakim Jardenberg, en av medieexperterna, har gjort ett eget räkneexempel men jag är mer elajt. Det är jag, det är bara så.)

Låt oss ta SvD som exempel iom att de startade debatten. De har runt 770’000 unika besökare i veckan. Men alla dessa är inte trogna besökare, de flesta “tvingas” dit genom klick från bloggar och sökmotorer.

Låt oss utgå ifrån att SvD ligger i samma sits som Helsingborgs Dagblad vilket innebär att endast 50% av dessa unika besökare är trogna läsare, dvs att de ser SvD som “sin” tidning. Lås oss också utgå ifrån att SvD:s unika besökare per månad är 770’000 då jag inte har månadsstatistik.

Alltså har SvD 385’000 trogna läsare och utav dem är mellan 4 till 12 procent beredda att pröjsa 50 spänn för att få läsa exklusiva och briljanta nyheter.

SvD tjänar då mellan 770’000 till 2’310’000 kronor på en sådan specialavdelning per månad för att producera extra artiklar.

(Statistiken ovan verkar stämma in om vi tittar på Aftonbladet och deras 150’000 betalande nätanvändare; de har 2,3 miljoner unika besök = 1.15 miljon trogna läsare = 14% av 1.15 miljoner = 161’000 betalande (fast vi vet hur det är med statistik, eller hur?))

Om nu specialavdelningens artiklar var gratis så skulle, rent teoretiskt, 770’000 personer läsa dem eftersom de håller hög klass och lockar både de trogna läsarna samt bloggare/inlänkar och sökmotorer.

Vet ej vad SvD tar betalt för en annons därför får jag utgå från min egen erfarenhet: 40 kr per 1000 unika besökare (via Google AdSense) – och om nu annonsen är rätt placerad (dvs under rubriken).

Annonser efter texten (468px) brukar ge mellan 10 till 14 kronor per 1000 unika besökare. Resten ger runt 5 till 10 kr per 1000 unika besök.

Så, på 770’000 unika besök i månaden skulle alltså SvD kunna dra in runt 4,2 miljoner kronor på annonser och de extra artiklarna. Alltså 2 till 4 gånger så mycket mer än att ha en stängd avdelning.

(Det är grova drag och detaljer utelämnas, samtidigt så får vi också komma ihåg att på nätet är gamla nyheter fortfarande nyheter.)

Den nya affärsplanen för Nyheter

Affärsplanen är egentligen svingammal så jag förstår inte varför den inte kommer upp i debatten av de riktigt insatta: man ger trogna läsare “gratis” nyhetsversion medan de icke trogna läsare får betala genom att de får annonser mitt i fejset som de nästan tvingas att se och klicka på.

Denna strategi går också hand i hand kring vad dagens användare vill ha, och det är inte så konstigt eftersom den bygger liksom på hur användarna beter sig (Google Fast Flip, någon).

Exmpel påvad jag menar: På förstasidan av min blogg finns två reklambanners, ganska så undangömda. Vid en artikelsida finns 4 banners, även de ganska undangömda. Hade jag haft massa banners överallt så skulle folk börja använda ad-block. Ingen nyhet liksom.

Men om du surfar in via google eller en annan sökmotor på min blogg så kan du ge dig fan på att du får ett par banners i fejset. Testa. Det är dessa besökare som får betala för “gratisversionen”. Nu är min blogg löjlig, men idén är det inte.

För att återknyta till räkneexemplet tidigare med SvD: de kunde alltså tjäna 4.2 miljoner kronor på jobbiga banners. Men om de gick efter affärsmodellen där jobbiga annonser visas endast för de insurfande trafikanter så skulle de endast få in 2.1 miljoner extra klirr i kassan. Det borde vara tillräckligt tycker jag för att kunna producera gratis men fördjupande artiklar då det ger i princip samma mängd svenska pesetas som om 14% av användarna skulle pröjsat 50 kronor vardera.

Google Fast Flip bygger just på den “nya” affärsmodellen – så lite brus som möjligt för dig som läser nyheter samtidigt som du får de bästa nyheterna inom ämnet du är intresserad av. Lite om några annonser på Fast Flip men om du surfar in på nyhetssajten i fråga för att läsa mer så får du upp mer annonser – och förhoppningsvis Google AdSense-annonser dårå.

Journalistikens död

Det pratas om att journalistiken håller på att dö, det gör den inte. Den bara förändras. Det har inte blivit färre nyheter och artiklar att läsa till vardags, eller hur. Kvalitén har inte heller blivit sämre. Nu kan vem som helst bli journalist eller skribent på en tidning. På senare tid har de stora scoopen faktiskt grävs fram av bloggare, det får vi inte glömma, tidningarna bara hoppar på tåget och ser dem oftast som sina.

Och i många fall är inte tidningarna heller kostnadseffektiva, som Söner påpekar, kring vanliga artiklar. Kolla in den här nyheten, den tog säkerligen 1 till 2 timmar att sätta ihop. Och idéen kommer inte ens från Metro, utan en bloggare som skrev exakt samma sak en dag innan. Många utav de gamla och/eller stora svenska som utländska bloggarna har fått “sina idéer” stulna och blogginlägg omskrivna av gammelpressen genom tiderna. Metro är dessutom proffs på detta,

Men tidningen Metro kunde faktiskt lika gärna “köpt in” artikeln från bloggaren direkt och sparat några hundralappar och sett till att skribenten på tidningen kunde göra något mer vettigt. Det gäller bara att utveckla sin egen Google fast flip.

PS: Jag kommer ihåg tiden då både både Mindpark och SSBD bloggade om vad användarna vill ha, snarare än vad mediebolagen måste ha. Numera utgår artiklarna hela tiden ifrån vad tidningarna borde erbjuda för att överleva än att vad användarna (ej bloggar som raggar besökare) faktiskt eftersöker samtidigt som jag känner att de nya skribenterna hela tiden utgår ifrån att ”vi kan tvinga användarna att använda detta”. Känns som om Mindpark och SSBD har blivit en klubb för den konservativa gammelmedia som maler sitt, jag gillar er inte längre men jag är förvisso kanske inte er målgrupp heller. Blä.

Intressant? | Andra bloggar om: beteende, debatt, Internet, media, Nyheter, tidningar

Under veckan kunde vi läsa att konstnärsinkomsten ska slopas, alltså ska konstnärer som inte presterar ekonomiskt icke vara försörjda av folket då deras arbete inte ligger i den vanliga människans intresse, säger den borgerliga sidan.

Sören Sommelius på Helsingborgs Dagblad frågar om då inte politikerlön också borde slopas iom att vanliga Svenssons inte är intresserade av varken politik eller kultur.

Jag tyckte det var väldigt intressant tanke. Speciellt på lokal nivå.

Det första som den borgerliga politikersekten i Helsingborg gjorde när de kom till makten 2006 var att höja sina löner från 39’000 till 49’000. Artikeln i fråga är också kanske den första som jag läst kring lokalpolitiken i Helsingborg.

Något som borde införas är fotograflön för fotografer som jobbar hos Sveriges tidningar. Vi bloggare snor ju deras bilder titt som tätt :)
Det hade jag röstat för.

foto: Fredrik Johansson

Intressant? | Andra bloggar om: Helsingborg, Helsingborgs Dagblad, konstnärer, konstnärslön, löner, politiker

Ämnet som berörs är Anna Odell, hon som spelade yrhöna för att förändra förhållanden för de psykiskt sjuka till det bättre. Anna blev dömd i rätten.

Ulfs text är ganska bra – om man glömmer bort att reflektera; han skriver exempelvis att kulturdebattörerna inte ska lägga sig i rättsprocessen och att lag och rätt har inget med konst att göra och därför är själva syftet med Anna Odells handling oväsentligt i debatten.

En grupp kulturprofiler/aktivister som brutit mot lagen för att förbättra sin och vår omgivning och blivit dömda är uppräknade för att poängtera att lag och rätt ska hållas ifrån de olika kutluraktiviteterna. Det är också fall som inte haft någon större påverkan på vår nutid.

Personligen kan jag tycka som Ulf, lag och rätt ska hålla sig borta från konsten, men däremot tycker jag att konsten ska mycket väl inkräkta på lagen. Idag under konstformerna är det nämligen ingen som behöver dö för att det uppmärksammas i media.

Ur ett historiskt perspektiv är det ju tack vore konstnärerna och kulturprofilerna som vi i Europa inte lever kvar på 1500-talet och dirigeras av Påven. Förr var det dödsstraff om du målade av ett könsorgan, idag får 12-åringar sexualundervisning.

Förra året var det en kvinnlig politisk engagerad ståuppkomiker Sabina Guzzanti från Italien som fick hela Vatikanen och den Italienska regeringen efter sig när hon strök påven mothårs. Hon hotades med 5 års fängelse för kränkning då hon skämtade om Påvens syn på de homosexuella. 5 år fängelse eftersom i Italien har högheten själv samma rättsliga skydd som Italiens president. Den italienska regeringen och Vatikanen backade då Guzzanti fick ett enormt folkstöd.

Ett mer jordnära fall som vi alla kan relatera till är nog kring kulturprofilen Rosa Parks. Hon, likt Anna Odell trotsade både lag och rätt men även den kulturella acceptansen för att få till en förändring.

Rosa Parks blev fälld i domstolen, likt Anna Odell, men Rosa överklagade och den 21 december 1956 bekräftade USA:s högsta domstol att det stred mot grundlagen att segregera användare av kollektivtransportmedel.

Kommer Anna Odells utspel få någon påverkan på de psykiskt sjukas situation? Det vet jag ej, men om det blir så, kommer Odell vara vår Rosa Parks i mini-miniatyrformat – men det får framtiden utvisa.

Jag [Ulf Kristiansson] undviker att göra konstnärliga bedömningar, eftersom det inte är mitt område. Och tycker att det vore en käck idé om en del kulturskribenter funderade över vilka kompetensområden de har.

Någon som jag känner att jag vet är att Ulf Kristiansson har fel; kulturskribenterna bör mycket väl få lägga sig i nyhetsjournalistiken eftersom konst är mer än uttrycksform, det nämligen också en kanal mellan folket och de högre makterna, i vårt fall staten, på samma sätt som journalistik är. Ska journalister få agera sjuka så bör även konstnärerna få göra likadant för att förändra vår omgivning, upplysa oss och upplysa staten.

Idag ser jag mig själv som kulturskribent och jag lade mig i nyhetsjournalistiken, så Ulf, ska vi snacka motor på lördag dårå?

Varje gång det stormar väntar jag på att det ska vara roliga dödsfall, men det händer aldrig här nere. Ingen som blir dödad av en flygande gaffel, chichuchua eller en amputerad testikel. Så allt vi har är ju namnet.

Och så fiskmåsarna förstås.

När det stormar i Helsingborg så flyger fiskmåsarna bajs horisontellt, som missiler, och med sådan styrka att de penetrerar en skinnjacka. Naturens egen drive-by. Och det enda skyddet vi har är att vira in våra kroppar i aluminiumfolie. Livet är tufft i Helsingborg.

Anyway: ironi.

Alla kulturer har och har haft sina förklaringar på hur universum och jorden kom till, allt från stora havssköldpaddor till jättar som spyr upp allt vi ser idag. Alla dessa teorier, inklusive den kristna, har en sak gemensamt: från tomma intet fanns något som skapade något.

Även Big Bang-teorin baseras faktiskt på att något skapades av något, innan Big Bang fanns ingenting, varken tid, rum, energi (eller massa).

Nu finns visserligen flera Big Bang-teorier – de är lika många som det finns forskare på området, speciellt kring den första fasen, uppstarten av universum. Vissa menar att universum har alltid funnits, andra menar att vad vi ser idag skapades vid Big Bang och andra menar att universum, som vi känner det, skapas och förstörs hela tiden.

Ju mer jag läser om vad dagens forskare har att säga om Big Bang ju mer undrar jag om det inte är vårt svar på Adam och Eva-berättelsen (Genesis), alltså en berättelse som verkar logisk för tiden.

För i grunden är all forskning inom området baserad på antaganden och sannolikhetslära. Några experiment går inte att utföra; vad man gör är exempelvis att man kan göra en kalkyl över hur gravitationen fungerar och sedan räknar man på hur sannolikt det är att denna kalkyl stämmer. Detta verkar leda till att forskarna kan säga i princip vad som helst så länge de kan räkna sannolikhetsmodellen på det – vilket påminner lite av 2000 år gamla profeternas liv.

En intressant sak är att de flesta forskare, likt religiösa ikoner, avfärdar diskussioner kring “vad som fanns innan”, “vad som orsakade Big Bang” och “vad som finns utanför” eftersom det inte är relevant menar de. Själv tycker jag att dessa frågor är mer intressanta än själva Big Bang.

“Återskapandet av Big Bang”
I media brukar det skrivas ibland kring partikelkrockarmakiner som “återskapar Big Bang” för att påpeka för oss att Big Bang-teorin är sanning, men det stämmer inte; maskinen i Genève i Schweiz återskapar inte Big Bang.

För det första är inte Big Bang en kollision utan expandering av tid och rum enligt teorin och för det andra så är det inte forskarnas mål heller att återskapa händelsen.

Och för det tredje så har inte ens alla världens företag tillsammans tillräckligt med energi som krävs för att skicka protoner i den hastighet som det krävs för att ens komma i närheten av Big Bang enligt forskarna själva.

Vad forskarna gör i forskningsinstitutet Cern är att de kollar vad olika protoner är gjorda av, dvs: de letar efter partiklar. Metaforiskt så kolliderar de två bilar i extremt hög fart och kollar vad för skrot som faller ur dem. Enligt forskarna är detta en väldigt ineffektiv forskning iom att de aldrig får se hur bilen verkligen är uppbyggd och hur delarna fungerar iom att man kvaddar både bilen och delarna – men det är den bästa lösningen vi har för studier inom området. Idag är en handfull partiklar kända för mänskligheten.

Big Bang och Einstein går inte ihop
Teorin, som är nedskriver i matematiska formler på ett par A4-sidor, har väldigt många brister. Den mest väsentliga bristen i Big Bang-teorin är att man inte kan förklara hur massa kom till. Det vill säga att en sten är en sten och att din hand är en hand och att du kan således greppa en sten.

Einsteins välkända formel: E = mc², dvs energi är massa och massa är energi förklarar visserligen vad Big Bang-forskarna “inte vet” men problemet är att om man sätter in Einsteins formel i Big Bang-kalkylen så blir allting fel och hela den matematiska formeln måste skrotas. Det betyder tre saker:

1) Einsteins formel är fel
2) Big Bang-formeln är fel
3) Fysikens lagar som vi känner dem gällde inte under Big Bang

Denna fråga leder till frågan om gravitationen, dvs den svaga kraft som håller allting på plats, inte bara oss på jorden men även vår planet kring solen men också partiklarna kring och i protonerna (dvs att en sten är en sten).

Den mest framgångsrika teorin hittills är att det inte finns något magnetisk kraft som drar oss mot solen som kanske många föreställer sig, istället har jorden och andra planeter fastnat i en böjd tidsram och det är därför vi rullar (ej snurrar) kring solen (ha i åtanke att universum är tid och rum enligt teorin).

Men denna teori har visat sig vara ej applicerbar i alla situationer vilket förbryllar forskarna.

Strängteorin
För att förklara ”undantagen” som ruinerar Big Bang har man kommit på den geniala lösningen: strängteorin, dvs att allt i universum är uppbyggt av strängar som vibrerar. Strängarna är så små att mänskligheten aldrig kommer att kunna se dem så teorin kommer alltid förbli en teori, strängarna är vår moderna Gud och teoriforskarna är våra profeter. Man har räknat till att det finns 11 olika strängar och det är också förklaringen till att vi har 11 olika dimensioner. Och Big Bang är en effekt av att två av dessa dimensioner kolliderade (som såpbubblor) och skapade vår dimension.

En intressant sak kring strängteorin är att du kan glömma att göra en karriär inom den teoretiska fysiken om du inte erkänner strängteorin. Det är också den största kritiken som riktats mot Big Bang-forskningen av forskarna själva: de får inte längre välja vad de ska forska om, dvs vad de tror på och inte; strängteorin har tagit död på forskningen om universums uppkomst – lite som det första budordet gjort för guden Jahve.

Big Bang, vår bibel
Jag avfärdar inte de olika Big Bang-teorierna, det finns för mycket klokt sagt i den som verkar ge svar på frågorna som mänskligheten ställer sig. Och vi är ju här och universum finns. Men jag undrar om inte det var så man tänkte för 2000 år sedan, Första Moseboken är dåtidens Big Bang-teori som gav svar på samma frågor som vi har idag.

Big Bang verkar vara vår nya religion och teorin, likt bibeln, har samma innehåll: påståenden och antaganden, något som skapade sig själv och oss, liv, död, riktlinjer och krav, profeter som Newton, Einstein och Stephen Hawking och inte minst så har Big Bang-teorin en stod dos av hokus pokus.

Nåja, nu ska jag föröka kommunicera med de andra 10 jag som finns i de andra dimensionerna. Hummmma hummm buba huba, bala hala simsalabim.

Jag tror att jag har någon på tråden.

Intressant? | Andra bloggar om: Big Bang, Forskning, religion, universum, vetenskap

Bild: Snusbonsai, citron

Varför slänga när man kan göra saker utav dem. Förvaringsboxar och som fat till andra krukor funkar men nu gick jag ett steg längre och gjorde en kruka av eländet med bonsaitankar i bakhuvudet.

Det behövs bara en snusburk av plast samt att den har ett sådan fin spottkopp med lock. Locket kan man slänga och med en murarkniv skär man ett fint hål i fördjupningen. Därefter borrar man ett dräneringshål; hålet måste vara ganska stort, ca 4 mm i diameter så att jorden och växten inte börjar ruttna då man får nog vara där och vattna varje dag under sommaren.

Sedan stoppar man en citronkärna eller något annat passande och låter naturen ha sin gång.

Man får beskära rötterna en gång per 6 månader; Träd har två olika sorts rötter, ett som fungerar som sugsvamp för att dra upp vatten och näring och de andra rötterna fungerar som stabilisator så att träder inte ramlar. De senare är tjocka/grova rötter och dessa kan man utan problem klippa av. De andra finare rötterna bör man låta vara men det går bra att klippa bort si så där 30% utav dem om de tar för mycket plats.

Det går inte vattna snusbonsain med en vanlig vattenkanna då vattnets styrka slår undan jorden så jag använder en flaska från citronsaften som man kan köpa i vanlig affär. De har såna speciella korkar som gör att man kan kontrollera vattenflödet. Perfekt för ändamålet.

Snusbonsai kan man ställa på fina små kaffefat som man köpt på loppis (eller nåt) för att imponera på besökarna. Dessa små snusbonsai ser ganska fräna ut när de står uppraddade på ett bord. Vita snusburkar rockar.

Nu vet ni det. Nästa vecka går vi igenom vad man kan göra med colaflaskor och små kattungar.

Yotsumoto Naomi, japansk bordtennisspelarska.

Det Internationella bordtennisförbundet (ITTF) ser med onda ögat på hur publiken sviker bordtennismatcherna mellan damerna under de Olympiska spelen, därför föreslås nu små ändringar i klädseln.

Bort med de klassiska shortsen med hängröv och fram med minikjolarna, på så sätt blir det inte bara komfortabelt men också stiligt menar viceordförande Claude Bergeret.

En japansk bordtennisspelarska är dock före i tiden, Yotsumoto Naomi har sedan länge kombinerat sport och mode vilket ni kan se på bilden ovan. Och är det verkligen fel för att rädda damidrotten?

En sak jag inte fattar är att feminister klagar på att ingen tittar på och bevakar damsporten. När publik uteblir blir det ju därmed inte heller någon mediebevakning. Det säger ju säg självt.

Exempelvis så består inte ett herrfotbollslag av 11 killar, några utbytare, tränare och agenter. Publiken är en del av laget. Ingen publik, inget lag. Herrlagen är större än damlagen, därför ska herrsporten ha mer utrymme i massmedia och övriga organ.

Bara därför att vi har en liten andel invandrare i Sverige betyder det inte att det vi ska sträva efter att hälften av våra politiker ska ha invandrarbakgrund.

Vi män tittar på när män spelar, då får ju kvinnor ta och titta på när kvinnor spelar om de så vill för att bekämpa orättvisan. Det är ju ingen som hindrar kvinnor att gå på damfotboll. Men majoriteten av damerna hänger ju i dambutiken istället för att se på sport. Då är det ju inte så konstigt att sporten är mansdominerat och klädesbutiker kvinnodominerat.

För att rädda damsporten får man ta till drastiska åtgärder som gör att vi män dras till publiken, för den kvinnliga publiken sviker feministerna ju. Då blir det så att man får locka med idrottarna än själva sporten eftersom…

Kvinnor springer inte snabbare än män, kvinnor cyklar inte snabbare än män, kvinnor simmar inte snabbare än män, kvinnor är inte starkare än män och kvinnor tål inte mer stryk än vad män gör.

Däremot har kvinnor kurvor som män inte har. Det är det enda kort kvinnor kan locka oss män med i de sporter där män har fysiska fördelar. Så är det och så kommer det alltid att bli eftersom damerna kommer alltid att bli ett B-lag, presterandemässigt, i dessa sporter.

När jag ändå är igång, jag fattar inte varför kvinnor och män delas upp under OS i skytte, lerduveskytte, pilbågsskytte och såna sporter där ingen speciell fysik krävs. Det är för mig ofattbart… att såna ointressanta sporter ska få dubbelt så mycket TV-tid än vad det egentligen behövs.

Tester på djur, fot: Bright Tal/flickr

Jag är skeptisk till företag som har som policy att inte testa sina produkter på djur, för det betyder att man istället testar produkterna på studenter och den fattiga befolkningen eller på kunderna.

I Indien har ett sjukhus just testat läkemedel på människor, närmare sagt barn och 49 utav dem har mist livet på grund av forskningen. Testerna har inte gjorts i smyg utan med föräldrarnas godkännande.

Men tester på människor förekommer inte enbart i mindre välbärgade länder, tvärt om, ju mer utvecklat land desto mer testar man på människor då tester på djur anses vara barbariskt. Sverige är inte ett undantag men det land som verkar ha de värsta skräckhistorierna är England som har produceras massvis med dokumentärer om ämnet. USA är inte sämre de heller.

Vill man så är det bara till att läsa rubrikerna för vilka ämnen man använder på människor för att förbättra forskningen.

Det är udda artiklar som svensk media producerar, även på ledarbloggarna tycks jag känna att propaganda pågår kring konflikten mellan Ossetien och Georgien. Varför? Vill vi plötsligt dölja skammen att vår gas och vår olja är viktigare än människoliv?

Man gör allt för att få ryssarna att framstå som huliganer medan Georgiens anfallsstrategi beskrivs för ett “desperat försök att hitta en lösning”. Märkligt tycker jag för det syns klart och tydligt vem skurken i dramat är men inte varför vi står på Georgiens sida och inte på Ossetiens.

Trots meterlånga skriverier om det onda Ryssland kommer det fram svart på vitt att Ryssland har fredsbevarande trupper i Sydossetien på internationellt mandat. Och det var varken ryssar eller osseter som öppnade upp ett storskaligt krig, det var georgier som “blev desperata” och började storskaligt bomba Sydossetien och Rysslands fredstyrkor besvarade elden.

Sannolikt var strategin från Georgiens sida den klassiska: se till att urbefolkningen flyr så att georgier kan bosätta sig i området och på så sätt kan man vinna landet via en diplomatisk väg: folkomröstningar i Sydossetien i framtiden.

Att Ryssarna nu slår ut Georgiska militärbaser är ju strategiskt korrekt, inte ska man låta aggressiva och krigshungriga regeringar ha vapen i handen. De ska inte ens sitta vid makten. Rysslands krav på ny regering och andra krav är förnuftigt. Vendetta krävs också för att Georgien ska lära sig en läxa, man lär sig nämligen bäst på egna misstag.

Allting pekar på att Sydossetien har rätt till friheten men vi i Europa nekar dem det, förslavning på grund av att vi är rädda för att förlora en gas och oljeledning?

Det är västvärldens fel att kriget har blommat upp, tack vore att vi i väst inte officiellt accepterar och respekterar osseternas självständighet – för inofficiellt är de redan självständiga. Även georgierna har lovat dem självständighet så länge Sydossetien lovar att bli en del av Georgien. Det visar ju tydligt att Ossetien och Georgien inte är ett.

(Syd)ossetien är ett eget folkslag med eget språk, har ett eget territorium, egen regering och egen huvudstad, de vill inte ha någonting med Georgien att göra, de har de haft en folkomröstning om. De vill hellre tillhöra Ryssland samt sin andra hälft, Nordossetien, och de har gått så långt med sin vilja att de började skaffa sig ryska pass för att demonstrera detta.

Det är väl även därför Ryssland sagt om att man gått i fullt krig eftersom man skyddar sina medborgare, alltså sydosseter.

Vad är det vi (jag) i väst inte fattar (förutom Tyskland då)?

Vad jag skulle vilja se av svensk media är att de förklarar till mig varför man anser att Sydossetien inte ska klistras ihop med Nordossetien. Att georgierna inte fått vara med i folkomröstningen som Sydossetien hade köper jag inte eftersom georgier är en minoritet i landet och dessutom är de inte osseter.

PS: Jag vill påpeka att jag anser att Ryssland inte varit helt oskyldiga i upptrappningen till kriget, men de är inte skurkarna i detta krig. I alla fall inte värre skurkar än Georgien och hjärntvätten från vår media.

Uppdatering: Länkar till andra (se även “trackbacks” inne i kommentarerna)

• Steve Lando: Erkänn Abchazien och Sydossetien!
• Motbilder: Carl Bildt vår mest okunnige utrikesminister?

Avokadofrukten smakar illa om man är en hetro kille och trädet är skitfult om man låter det växa vilt, därför har jag bestämt mig att få upp avokadon och låta den leva i bonsai/miniatyr-format och skänka framtidens frukt till morsan. Idag kom i alla fall stjälken upp efter 3 månader i jorden. Rötter har den haft sedan nån vecka tillbaka.

PS: Ordet avokado härstammar från aztekernas språk nahuatl, de kallar frukten för ahuacatl som betyder ordagrant… testikel. Därför smakar den knottriga frukten illa. Mycket illa.

Det här nedan är med största sannolikhet en kaffeplanta av sorten Coffea Arabica, Arabiskt kaffe. Annars är det grannens pelargoner som förpestat min exotiska värld. Det tog 4 månader för eländet att komma upp ur jorden.

Urban på bloggen Gester med Ord frågar efter en förklaring kring hur lång avstånd är ett gångavstånd, jag har tacklat frågeställningen ur en vetenskaplig synvinkel för att ge Urban svaret som blev följande: Gångavstånd är längre än 50 meter men kortare än 2000 meter (2 km).

De första frågeställningar man måste ställa sig kring detta mått är när det börjar och när det slutar; Vad finns innan gångavståndet och vad finns efter?

Jag har lagt in gångavståndet i följande fack:

En nära miss –> ett steg –> en fot –> en famn –> ett stenkast –> gångavstånd –> cykelavstånd –> dit pepparn växer –> ljusår

Som ni ser ligger gångavståndet mellan ett stenkast och cykelavstånd, vilket Urban också var inne på, alltså: Ett gångavstånd är längre än ett stenkast men kortare än ett cykelavstånd.

Men hur långt är det i meter/kilometer räknat?

Så här långt är ett stenkast
Om man går ut i det fria och kastar en lagom stor sten så brukar stenen hamna på ca 50 meter. Därför kan vi fastslå att gångavstånd börjar där ett stenkast slutar, alltså efter 50 meter. (notering: eftersom jag kastade sten i Helsingborg hade jag motvind oavsett vilket håll jag kastade)

Så här långt är cykelavstånd
Att fråga sig hur långt ett cykelavstånd är blir lite komplicerat eftersom dagens människor är lata och vi cyklar eller tar bilen även om vi ska bara iväg ett stenkast. Lathet är både en nackdel samt en fördel, fördelen kan vi använda genom att konstatera och fråga oss följande:

Det är söndag och du har ingenting speciellt planerat förutom kommande sträcka du ska färdas. Du är ganska uttråkad. Cykeln står i källaren och luften gått ur däcken, när är det värt att ta upp cykeln och pumpa hjulen för att använda den för sträckan man ska färdas?

Skulle det vara värt att göra sig mödan med cykeln om man skulle gå till tobaken som ligger 4 minuter bort? Nej. Till Willys som ligger 14 minuter bort? Nej. Till frisören som ligger 18 minuter bort? Tveksamt men nej. Min gamla skola som ligger 30 minuter bort? Definitivt!

En människa promenerar i genomsnitt 4 kilometer i timmen vid normalt tempo och vi cyklar i genomsnitt 20 kilometer i timmen. Att ta upp cykeln och pumpa den tar ca 10 minuter. Att använda cykeln för att cykla 2 kilometer gör att vi sparar 10 minuter på denna sträcka. Totalt sparar vi 30 minuter (10+20) om vi ska färdas fram och tillbaka, det är definitivt värt mödan att förberedda cykeln.

I och med min otroligt vetenskapliga tackling av frågeställningen kan vi därför konstatera att gångavstånd är mellan 50 meter och 2 kilometer. Dags att uppdatera Wikipedia någon.

Intressant? | Andra bloggar om: Forskning, vetenskap, gångavstånd, stenkast, cykelavstånd, mått, gång, avstånd

Om du har vägarna förbi Houston, USA, så vill NASA väldigt gärna att du kommer förbi deras kontor för en pissepaus. Jao, du läste rätt: NASA samlar på mänsklig urin inför något jordnära forskningsprojekt som har att göra med koagulering av astronauternas urin i rymden. Anledningen till att de vill ha bidrag är att det är svårt att skapa syntetiskt urin. Svårare än att skicka någon till månen verkar det som.

Wow, jag har gjort en otrolig upptäckt. Mitt mandarinträd som jag fått från morfar började spruta ut någon sorts klibbig men smaklös saft via bladen; det sprutar verkligen, saften finns förutom på bladen runt om krukan samt på fönstret. Runt om det lilla trädet ligger döda myggor. Under morgonen går det även att hitta förstelnade myggor på bladen men de sitter inte fast i saften, de är bara stendöda. Helsjukt, mitt mandarinträd är en naturlig myggdödare! Kanske kan ett mandarinträd vara en investering för alla med myggproblem?