Familj eller släkt? Hur tänker svenskarna?

May 23rd, 2005, 17:02 | Kategori: Allmänt ordbajseri,Kultur & Nöje,Tankar

Så där i försommarvärmen kan jag inte tänka tillbaka till min hemstad i Polen där jag brukar för det mesta spendera mina lediga månader under juni-augusti. Där är det vindstilla då staden ligger i en dal. Genom staden rinner en vackert förorenad flod.

Dagens promenad fick mig tänka tillbaka att jag snart ska åter se min hemstad och denna gång förhoppningsvis kommer jag kunna stanna i hela två månader. Skönt, men jag vet att efter fyra veckor brukar min mor och farföräldrarna gå mig på nerverna. Men det är inte det jag vill skriva om.

FAMILJ VS SLÄKT
Det som fick mig att tänka till angående rubriken är hur svenskar skiljer mellan familj och släkt. Under min gymnasiala utbildning fick jag skarp kritik under en lektion för att jag använda ordet ”familj” när jag egentligen menade morföräldrar, min moster och faster, dvs släkt. Läraren brast ut i samband med att han avbröt mig för att rätta till mitt språkliga misstag. Halva klassen skrattade åt läraren, den halvan som har ett utländskt påbrå.

För det är så att i många kulturer skiljer man inte på ”familj” och ”släkt”. Ordet släkt används inte (finns förmodligen inte heller) i den polska ordboken, istället säger man ”avlägsen familj”. Men man får inte heller kalla någon avlägsen släkt bara så där. Det är först när denna familj är så pass avlägsen att ingen känner till den, eller om släkten är insvept i massa giftermål där ”orginalblodet” egentligen inte finns längre i människorna man menar. Ett exempel skulle vara ”kusins, kusins kusiners barn”.

Annan syn vi har är att vi inte delar direkt på mormor och farmor etc, utan benämningen är som i engelskan ”grandmother”.

Är det någon inom ”familjen” som fortfarande har kontakt men någon avlägsen familj så räknas dom fortfarande till grundfamiljen. För två somrar sedan träffade jag för första gången en tjej i 20 årsåldern från tyskland. Enligt svenskan skulle man klassa henne som ”avlägsen släkt” men enligt min mormor var vi ”familj” vilket hon gärna påpekade innan hon beordrade oss att vi skulle ge varandra välkomstkyss, dvs en kyss på vänster kind, en på höger och en åter igen på vänster kind. Pinsamt men sånt måste göras.

FÖRDELAR
Det finns fördelar med att se till att mentaliteten att behandla släkt som familj finns kvar hos generation efter generation. Först och främst finns det ju det sociala nätet. Jag kan utan problem resa runt halva polen utan att behöva oroa mig för varken mat eller sovplats. Enda kravet är att jag har min mormors adressbok med mig. Resten fixar sig själv och man behöver knappt ringa i förväg för att meddela att man kommer. Man får dock pendla varje vecka eftersom endast de första sju dagarna behandlas man som gäst. Skulle det dock behövas så skulle jag säkert kunna få bo hos någon som inte känner mig men som ändå är ”familj” under ett par månader utan att det skulle ifrågasättas.

Utöver det sociala nätet så finns det ju det ekonomiska. Behöver du en ny TV? Inga problem, någon i familjen har en TV-butik. Lån? Inga problem, någon inom familjen jobbar säkert på en bank osv. Allting till självkostnadspris. Självklart brukar man ge extra betalt för att inte vara oartig eller för att personen inte ska känna sig utnyttjad. Kan man dock inte betala det lilla extra så kommer motparten aldrig att ta emot dina pengar. Man hjälper varandra gärna eftersom man vet aldrig när man själv behöver hjälp.

NACKDELAR
I min familj styrs allting av kvinnorna, speciellt dom äldre som min mormor. Det är hon som läxar upp alla i den breda familjen om vad man får lov att göra och inte göra. Hon gör det gärna via telefon eller brev så några nackdelar finns det inte att se hela sin släkt som en stor familj så länge någon styr och ställer allt till rätta.

Man käftar inte mot mormor eller din egen mor. Inte någon kvinna inom familjen för den delen heller, det är ju tack vore kvinnan som familjen blir större och hög respekt måste hållas eftersom att vara överhuvud är ju ett heltidsjobb. Dessutom vill man ju inte bli exkluderad från familjen, eller hur?

HUR TÄNKER SVENSKARNA?
Många svenskar blir rasande när dom ser att utlänningarna i Sverige kan resa sig så snabbt från en ekonomisk kris. Personligen tror jag att det beror på avundsjuka men inners inne kanske man inte känner till hur det funkar inom en ”familj”, dvs en släkt med utländsks härkomst. Som ovan nämnt så hjälper man varandra. Äldre sätts knappast in på ålderdomshem eftersom dom betraktas som ditt kött och blod. I många fall har tom ens mostrar och mor- och farföräldrar varit lika delaktiga i ens uppfostran som ens egen mor och dom behandlas därefter.

Jag och lillbrorsan min delar allting lika, det är någon som verkar ha kommit naturligt. Har han eller jag pengar liggande och någon utav oss vill köpa något så ger man pengarna till varandra. Vi pratar inte om 100-lappar utan och 8 till 10-tusen, ca 1/3 av vad man brukar ha på banken efter ett projektarbete. Samma gäller materiella prylar. Vi för ingen bokföring heller så något hat eller negativa känslor finns inte.

Det komiska är att vi numera även använder varandras kläder fastän vi bor 30 mil från varandra. Ja, man tröttna ju på vissa kläder så det blir i många fall ingen förlust att göra en sådan byteshandel eller att man ger bort nåt plagg i ett par år.

Jag snäste tillbaka till min lärare att han får se på sin familj hur han vill, men jag kan knappast tänka mig att kalla morföräldrar eller moster för släkt. Familj är vad dom är och behandlas därefter.

Svenskarna verkar ha en tendens att bryta sig loss från släktskapet och istället för samarbete så verkar det bli en tävling mellan olika familjer; vem som har störst bil, hus och vem som lyckas att spara ihop mest pengar så att man kan fortast sätta morsan sin på hemmet. Jag har tom sätt hur syskon motarbetar varandra bakom rygg för att själva se till att dom har det lite bättre, och att jobba gratis åt någon i sin släkt kan sällan skådas. Inget bra enligt mig…

Nu har jag i alla fall skrivit av mig och tänk på att texten ovan bygger på min personliga erfarenhet innan ni kör massiva attacker mot texten.

Taggat: kläder, kultur, kvinnor, mormor, Polen, sommar, språk, Sverige, Tyskland, utlänningar