Kan man göra te av allt?

May 22nd, 2005, 11:16 | Kategori: Historia,Kultur & Nöje,Tankar

Vilken underbar morgon! Ja ni vet, man vaknar med värsta påsarna under ögonen och huvudet bultar. Det enda verkar vettigt är en kopp te. Införskaffade Mango-te i veckan, det smakade skit när jag testade och nu ville jag teet en ny chans. Icke så icke, smakar fortfarande apa även om tungan är halv om halvt bedövad efter lördagen.

Mango-teet fick mig att fundera: kan man verkligen göra te av allt? Måste man trycka ner i en liten papperspåse en frukt som luktar gott och smakar gudomligt? Hur fan tänker man? ”Folk är för lata för att äta fast föda, låt oss göra så att dom dricker frukten istället?” Jag går på såna reklamtricks eftersom jag är galen i te. Jag köpte Nypon-te också i samma vända, det går att dricka jämfört med Mango-te men det är inte så att man får en orgasm direkt.

Andra sjuka (blandade) tesorter jag druckit i mitt liv är följande ”Lakris”, ”Ananas, kokos, hallon och jordgubb” (Ja, allt i en tepåse), ”Rabarber, mango, smultron, vanilj och hibiskus” (även här blandat i ett)… Det är i alla fall dom som står på min varningslista i teskåpet. Utöver de uppräknade så finns det även några Lipton-smaker som inte faller mig i smaken men jag skriver inget om dom eftersom min brorsa dricker möget så det är nog ”bara jag”.

Hur många har riktigt te hemma? Alltså ett vanligt importerat te utan tillsatser (och påsar) som härstammar från China eller Ryssland? Ja, dom som brukar komma i skitsnyggt dekorerade plåtburkar. Lite socker och en liten citron så är min dag gjord.

Jag gillar vissa skumma Liptonblandningar så jag har de flesta av smakerna i skåpet, men jag tycker att man inte bör glömma bort orginalteet. Köp lite lösvikt och njut! Berätta gärna för era barn hur man tillverkar te, varifrån teet kommer och nämn att det inte är Lipton som uppfunnit teet!

Barn är så dumma ibland. Dom kan scripta fram ett virus, programmera en mobil men oftast har dom missat basic stuff som att ägg kommer från röven på en höna och att man inte gör mangote av mangobladen (det finns iof vissa herbala tesoerter vilket innebär att man stoppar ner lite blad av vad som helst i varmt vatten). Vi pratar om barn som går på samma högskola som jag gör, inte 10-åringar.

Här kommer lite info för er som kliar er i huvudet och har börjat fundera på varifrån tebladen egentligen kommer.

BAKGRUND
Trädet härstammar från Sydasien (Kina/Indien) och kallades ”The’a…nånting”. Därifrån kommer i alla fall ordet. Det finns olika sorter i familjen te-träd. Några blir 20 meter höga och några har börjat odlas som dvärgträd för att lättare kunna blocka bladen. Det finns möjlighet att träden själva blev dvärgar(buskar) eftersom dom växer (och odlas) i bergslutningar.

Bladen är blanka, läderartade, lansettlika och sågade, och blommorna liknar körsbärsblommor. Frukten är en hård, trerummig kapsel. Tebladen innehåller bl.a. koffein och garvsyra, och aromatiska ämnen bildas under behandlingen av bladen.

Själva skörden varierar beroende på länder och olika produktioner men buskarna måste först växa till sig och det tar tolv år! Vid sextonårsåldern är buskarna för gamla för att användas. I Kina och Japan skördas buskarna 5-6 gånger per år och i Indien och Indonesien äger skörden rum upp till 15 gånger per år. (Kvalité och pris någon?)

Själva produktionen är inget komplicerat; man torkar bladen och sedan jäses bladen och får därmed sin arom och bruna färg. Grönt te är inte jäst.

PRODUKTIOIN
Idag kan man producera te var som helst i världen, men fortfarande är det Asien (Kina (ca 50%+, Sri Lanka 10%, Inden…) som är ledande inom teområdet och står för hela 83% av världens te-produktion. Sverige odlar, men bidrar med bara 0,3%.

EXPORT
När det gäller exporten av te så ser det annorlunda ut. Förmodar att kineserna dricker tonvis med te och står endast för 15% av världsexporten. Istället är det de Afrikanske länderna som tagit över exportmarknaden. Kenya står för 20% av världsexporten följt av Sri Lanka med 19%. Indien står för 10%. Förmodar att man inte inte dricker mycket te där det är varmt, huh?

IMPORT
Viktigaste importländer var Storbritannien (15 % av importen), Ryska federationen (12 %), Pakistan (9 %) och USA (7 %). Sveriges andel av te-importen är mycket ringa (0,3 %).

HISTORIK
Direkt cuttat från Nationalencyklopedin:
I Kina har te antagligen druckits sedan långt före vår tideräknings början, men belägg finns först från 300-talet f.Kr. I början var te där främst ett läkemedel men blev snart ett njutningsmedel. I Japan omtalas te tidigast år 729, men tedrickandet blev ett allmänt bruk först på 1300-talet och utvecklades med zenreligionen till den japanska teceremonin. I Europa, där te tidigast nämns i Venedig 1559, uppkom ett omfattande tedrickande först i Holland ca 1610, i England ca 1670. I Sverige omtalas te från ca 1715 och stod länge tillbaka för kaffet. “Afternoon tea” introducerades som sed i Holland ca 1650 och fördes därifrån till Nordamerika. I Storbritannien blev denna sed vanlig ca 1840. Iste uppfanns 1904 under den heta världsutställningen i Saint Louis, USA. Konsumtionen av te per person och år är (1995) i Frankrike 0,1 kg, i Storbritannien 2 kg och i Sverige 0,3 kg.

VAD BESTÄMMER TEETS KVALITÉ?
Teets kvalitet beror på många faktorer, bla:

- växtplatsen (höjd över havet, jordmån)
- skördeåret (nederbörd, temperatur)
- busken (sort, ålder, skötsel)
- plockningen (tid på året)
- beredningen (noggrannheten under processen)
- sorteringen (avsmakning, blandning)
- distributionen (förpackning, förvaring)

Källa:
Nationalencyklopedin,
www.246.dk/teaminifaq.html

Taggat: Citron-, mandarin-, kaffe- och te-odling, Indien, Indonesien, Japan, kaffe, Kina, odla, reklam, religion, Ryssland, sex, Sverige, test, USA, världen